Sömnbrist, magont, och brist på liv

Koommit fram till att jag inte harnågot liv.. Är bara en tråki människa..
Och magen gör fortfarande ont.. Tycker att det kan sluta snart men kommer nog sittta i till helgen och det börjar bli dags att börja hyperventilera igen.. Yey, bara jag slipper slå huvudet i handfatet denna gången så är jag nöjd.. :D
Det var inte så skönt sist..

så va det sömnbristen.. Jodå.. I natt lyckades jag nästan att somna, men blev väckt klockan 8 på morgonen av en jätte glad och jätte pigg Ute. Ja hon heter så.. Så ska visst jobba imorgon, jo visst behöver jag det, behöver pengarna.. Så det är ju alltid jätte bra. Bra att få andra tankar än de jag har nu..
Finns massa tankar, som måste få komma ut.. Tankar som nästan blev verklighet i helgen.. Tankar som kanske inte skrämer mig lika mycket som innan, ser det mer som en räddning. Mer som en sista utväg, så nej jag är inte rädd för det som många andra verkar vara, fasar itne för vad som händer efter. Men jag hoppas på att det blir en sista utväg.
Efter att ha pratat med en gubbe i lördags natt, är jag inte längre rädd för att göra det, men inte heller vill jag det.. Men jag vill bara få bekräftelse på att det kommer att fungera innan jag verkligen gör det.
Måste reda ut lite saker innan med.
Sen har vi ju spexet hur ska de överleva utan mig?
Föreställningarna kommer ju inte funka utan deras lilla hyperventilerande lilla bitch...
Efter det så finns det inte mycket kvar längre.. Men det kommer kanske bli bra som alla säger, alla säger att jag måste ta tag i mitt liv.. Men vet inte om det kommer att funka.. Det märker nu i framtiden.. Men önskar mest att kunna åka tillbaka i tiden och skriva om lite historia, så skulle det nog vara bättre nu, och minnerna som håller mig i gång i spexet skulle inte finnas och det här skulle aldrig ha börjat..