" Du säger att du älskar fåglar, men ändå sätter du dom i bur.
Du säger att du älskar blommor men ändå plockar du dem.
Du säger att du älskar vinden, ändå stänger du fönstret.
Du säger att du älskar solen men ändå blundar du.
Förstår du inte att jag blir rädd när du säger att du älskar mig?"
"Hon var en fasad av skuggor, skämdes för det inuti. Hon var liten rädd och sårad.
Ledsen för det hon upplevt, kunde inte glöma..
hon ville inte vara så, verken inuti eller utanpå. Men nu är det försent. Hon var redan placerad i ett speciellt fak, utan någon väg tillbaka.
I ett anfall av raseri vändes hennes värld upponer. Hon slutade existera när solen återuppsod."
Den sista är jag, den första handlar om 3 personer en som tyvärr inte finns i mitt liv längre, hade rätt att tvivla, och vi slutade så olyckligt.. Du har gett mig ett tjockt ärr i mitt hjärta som inte försvinner, och nr 2.. Ja vad finns det att säga du vet att älskar dej. Och nr 3, du är svår att placera, jag älskar och hatar dej samtidigt, för det du inte låter mig göra.. Önskar att du lät mig göra det här, för mig själv.. Ser du inte att jag e desperat??
Kan du inte se det i mina ögon att det är det jag verkligen vill?? Att jag verkligen inte vill mer?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar