Jag o samveten

Har kommit fram till att jag saknar samvete helt och hållet, gör saker som sårar människor, och känns som om jag inte mår dåligt över det, visst mår jag dåligt över det, men jag klarar inte av att hitta de känslor, som ska göra att jag ska må dåligt.. Mår dåligt men jag klarar inte av att hitta de känslor som ska göra att känslorna kommer fram, det känns som om det kommer en spärr som hindrar mig från att visa känslorna. Men jag jag vet inte.. Kommer bara fram till mig, att jag ska må dåligt.. Känns som om jag ska göra något, men vet inte vad.

Vet inte vad jag ska ta ta mig till. Vad ska jag ta mig till?
Känns som om jag inte kommer någon vart, med hur jag vad jag ska göra, med hur jag mår, jag vet inte var jag ska vända mig, känns som om det kommer o hoppar på med mig.. Känns som om jag inte har någon att prata med.. Känns som om de personer som står mig närmast är de som jag sårar mest. Och klarar inte av att va sån här längre.. På ett sätt känns det som om jag vill ta livet av mig, men på ett annat sätt vill jag stanna kvar i livet och reda ut det mesta, men kommer inte på hur jag ska reda ut det.. Känns som om det inte kommer fram någon bra ide.. Behöver kanske hjälp, men vill inte ha den, vill kunna lösa det här sjlv..

Har dragit in massa folk i hur jag mår. Känns som om det är många i min närvaro, som oroar sig för hur jag mår. Men vet inte om jag vill ha det så eller inte. Vill att folk ska bry sig om mig, men vet inte om jag vill att de ska bry sig och bry sig om mej. Men jag vet itne.. Tror att folk vill bry sig om mej, men vet inte om jag ska tycka om det eller inte. Vet inte vad det är de oroar sig för.. Eller jo det gör jag, jag tror jag vet vad det är de oroar sig för.. Men varför gör de det? Vad vet de om mig.. De vet inte vad jag är kapabel till, inte ens jag..
Jag vet inte vad det är jag som e så som jag e.. Känns bara som om jag babblar på just nu, men vet inte vad jag vill med mitt liv..

Vet bara att jag inte orkar med mer.. Men jag vet inte alls vad jag ska ta mig till.. Vänder mig till dem som står mig närmast men det är de som jag sårar mest.. Så vet inte var jag ska vända mig.. Vem jag ska prata med.. Men det kanske kommer med tiden..