Skriva...

Funderar på att börja skriva.. Skriva någonting.. Fått uppmuntran att börja skriva på någon novell.. Så böjar allvarligt att tänka på det.. Kanske få ut lite mer av mina tankar på så sätt.. Det kanske är en bra ide.. Får se...

Har förövrigt fått lite panik.. Ska få helt oplanerat besök imon, av en kompis.. Det är den kompis som jag har berättat om innan som fick sparken från vårt jobb... Det ska bli trevligt, förutom att jag måste städa o kanske köpa något att bjuda på dagen.. Men det löser sig nog.. Det ska bli jätte trevligt hoppas jag på...

Men men..

Skinkor

Ja saknar skinkorna, simons sex skämt, maddes ballar o alla andra..

Priset är högt om man vill ha något..

Ibland måste man betala mkt för att man ska få det som man vill ha, ibland måste man betala med sitt liv, kanske med mer. Ibland så måste man betala väldigt högt för att få det som man vill ha det, man måste betala priset även om det gör ont. Även om det kostar det som man älskar mest.. Varför ska man då ge sig in i saker som kostar för mkt? Sånt som kostar känslor och energi? Sådant som man egentligen inte vill betala.. Sånt som man egentligen vill ha kvar, men ändå satsar?

Man sätter sina känslor som insats och hoppas på att man vinner? Men tänk om man förlorar?
Tänk om allt bara är borta en dag, om vinnaren har varit och hämtat sin vinst och du är bara förloraren som inte vet vart du ska ta vägen?

Du sitter där helt ensam, med ingenting kvar i ditt liv. Du vet att du skulle sakna det när du satte det på spel, men ändå satsade du.. Du vet att det var fel gjort, men på ett sätt så ångrar du ingenting, men på den andra sidan så ångrar du allt. Du gjorde både rätt och fel. För visst man ska satsa på son magkänsla för det säger ju alla att man ska göra.. Man sak satsa på det man tror är rätt.. Och det var ju exakt det som du gjorde, men det slutade inte väll.. Det slutade helt fel.. Och kan du inte ångra ditt val?? Och ta tillbaka det som du förlorat..

Nej det kan du inte, för i den sekunden som du förlorade, förlorade du allt på riktigt.. Förlorade du alla känslor på en gång, du förlorade allt som du hade inom dej.. Det går inte att ångra, inget går längre att ångra.. Det finns nu inget kvar att förlora inget kvar att vinna.. Du är numera ingenting.. Du är en osynlig skugga, en skugga som ingen ser.. Någon som inte betyder något.. Du har nu förlorat all din status och allt som du håller kärt..

Jag hoppas bara att det var värt det.. Att det finns något gott ur det hela.. Man brukar alltid säga efter regn kommer sol, men stämmer alltid det, stämmer det verkligen att allt kommer att bli bra igen.. Lita inte på det, lita aldrig på någon. Inte ens på dej själv.. Du är inte längre viktigast.. Du är bara ingenting..

Jag är ingenting, bara den skugga som inte längre finns. Folk säger att de älskar mig, men ska jag verkligen tro på det.. Jag spelar med deras känslor varje dag.. Varje timme varje minut. De säger att jag visst är viktig.. Men har inget mer att ge dem.. Hur kan jag då va viktig när jag inte har något att ge??

Jag är inget..

Prutt

Ja... skrev ju att jag skulle uppdatera er.. Men vet inte vad jag ska skriva, men jag vet inte.. Jag är förvirrad, sakdar folk i min närhet.. Klarar inte av att vara som jag är. Men verkar som om jag inte kan göra något åt det.. Är en person som ska såra.. Men jag ska försöka bli mer ärlig mot de personer som jag tycker om o ska försöka att visa dem att jag verkligen vill bry mig, även om jag kanske inte visar det på något bra sätt.. Alla säger att de vet att jag tycker om dem, men vill kunna visa det oxå..

Virriga känslor i kroppen.. Och det blir både bättre och sämre hela tiden med allt.. Känns som om jag studsar upp o ner som en jojo, med hur jag mår..
Så fort som jag börjar att må bra kommer det upp något nytt som gör att jag faller ihop.. Det åker bara upp och ner som sagt..

Jag som inte kan gråta, gråter och hela tiden.. Även om det inte syns, så gråter jag.. Gråter inombords.. Och försöker visa mig stark, och låta det se ut som om jag mår bra utåt, för jag vill inte att folk ska oroa sig, men det tar på mina krafter.. Och jag vet inte hur länge till som om jag kan hålla fasaden uppe..

Men vill inte falla ihop inför dem som jag tycker om.. Vill inte visa mig svag.. Vill vara så stark som jag är utåt.. Vill vara som alla andra det är det enda som jag vill..
Kommer kanske mer skrivande ikväll får se..

Jag gör illa människor..

Jag bara sårar människor omkring mej, det är det enda som jag kan klara av.. sätter upp förväntninar hos folk, att de ska tro ett visst sätt om mig, och sätter en standard som jag inte kan leva upp till.. Klarar inte ut de krav som jag har på mig själv.. Är elak som person tror jag.. Blir rädd för mig själv i bland.. Skrämer mig hur elak jag kan va mot människor.. Att jag verkligen kan såra dem så ordentligt.. :S
O att jag sätter så höga standarder på mig själv, o visar dem för världen, och så kan jag inte leva upp till den, det skrämer mig oxå.. Får ofta höra att jag inte släpper in folk.. Att jag har en mur runt om mig, som stänger ute folk.. Den har jag nog berättat om innan.. Den skyddar mig.. O jag vill inte riva den, men jag vill kunna släppa in människor oxå.. Att de som står mig närmast ska kunna känna mig och kunna hjälpa mig då jag mår dåligt.. Men kan inte göra det.. Är rädd för att bli sårad och såra folk ännu mer..
Så snälla förlåt mig.. Kommer lite uppdateringar och mer om de här imon, ja eller senare ida, beroende på hur man ser på de hela.. :P

Då har det varit påsk o ledighet först efter 5 år..

Japp, första påsken som jag har vartit ledig nu på 5 år, känns lite konstigt.. Vill gärna jobba, vill kunna veta att jag tjänar pengar, och gör något mer viktigt än att bara sitta hemma och inte göra något, ska ju jobba tisda te freda precis som alla andra dödliga, men ändå. Vill bli en sån där människa som jobbar ihjäl sig, och veta att man har gjort någon nytta för någon i alla fall..

Jo, nu har det varit påsk, ännu en högtid har srpungit förbi.. Och jag har bara glidit med som vanligt.. Vet inte vad de e, men jag verkar va bra på att förstöra de högtider då man ska vara glad, visst enligt den kristna tron, så ska man ju inte vara glad över påsk, men det är ändå något man ska fira, har delat ut påskägg, men inte lika fina påskägg som de jag fick.. :S Och det gör mig besviken.. Men får bättra mig till nästa år, men det säger jag alltid.. :S

Men men.. Ska städa min lägenhet, sen dra med mig min lata soffpotatis på en promenad.. Så att det blir motion för oss båda..

Stön, suck pust...

Oså vidare.. Ja ni.. Vad ska man skriva om i dag då.. Min ångest känner nog de flesta redan till.. Ska nog inte skriva ett valborgs spex tills i år, varit hemma och haft tid till att kunna fundera ut något, men har kommit fram till att fantasi, är något som kan vara bra att ha när man ska skriva ett manus, och hur mycket jag än tvingar mig själv att intala mig att jag visst har fantasi, så kommr det inte fram någonting.. Men det kanske blir till nästa valborg eller så.. Känner att jag inte skriver lika mycket här som förr, och visst det skulle behövas, och tänker på det ibland men glömmer bort det, börjar bli gammal och senil.. Det verkar finnas några stycken nu som är intresserade av mitt liv även om jag inte fattar vad det är som är så intressant.. Har ju inget liv.. Jo, kanske ett bättre liv än många andra men ändå.. :S

Det har inte hänt så mkt sen jag skrev här senast, och det blev ganska långt, så fick nog ur mej det mesta då.. Vet inte varför jag fick för mig att skriva just nu, men ville nog få ut mig vissa saker som inte skulle kommit ut annars.. Jag är uttråkad.. Och hela den här dagen är seeeeeeeeeeg.. Tiden bara segar sig fram.. O ingen vill eller kan hitta på något med en stackare som mig.. :S

Men men det kanske löser sig.. Blir myskväll ikväll hoppas jag på. Sen kanske åka hem någon dag i helgen det märker man när det kommer.. Vill ha påskägg.. Vet att jag e liten o omogen när det gäller det, men det får jag verkligen ta.. Älskar påskägg, även om ingen förstår det.. Är lite barnslig ibland... Eller ja, ganske ofta faktist.. :S

Men men kommer inte på så mkt mer att skriva. och nu har jag fördröjt tiden lite..
Kram

Jag o samveten

Har kommit fram till att jag saknar samvete helt och hållet, gör saker som sårar människor, och känns som om jag inte mår dåligt över det, visst mår jag dåligt över det, men jag klarar inte av att hitta de känslor, som ska göra att jag ska må dåligt.. Mår dåligt men jag klarar inte av att hitta de känslor som ska göra att känslorna kommer fram, det känns som om det kommer en spärr som hindrar mig från att visa känslorna. Men jag jag vet inte.. Kommer bara fram till mig, att jag ska må dåligt.. Känns som om jag ska göra något, men vet inte vad.

Vet inte vad jag ska ta ta mig till. Vad ska jag ta mig till?
Känns som om jag inte kommer någon vart, med hur jag vad jag ska göra, med hur jag mår, jag vet inte var jag ska vända mig, känns som om det kommer o hoppar på med mig.. Känns som om jag inte har någon att prata med.. Känns som om de personer som står mig närmast är de som jag sårar mest. Och klarar inte av att va sån här längre.. På ett sätt känns det som om jag vill ta livet av mig, men på ett annat sätt vill jag stanna kvar i livet och reda ut det mesta, men kommer inte på hur jag ska reda ut det.. Känns som om det inte kommer fram någon bra ide.. Behöver kanske hjälp, men vill inte ha den, vill kunna lösa det här sjlv..

Har dragit in massa folk i hur jag mår. Känns som om det är många i min närvaro, som oroar sig för hur jag mår. Men vet inte om jag vill ha det så eller inte. Vill att folk ska bry sig om mig, men vet inte om jag vill att de ska bry sig och bry sig om mej. Men jag vet itne.. Tror att folk vill bry sig om mej, men vet inte om jag ska tycka om det eller inte. Vet inte vad det är de oroar sig för.. Eller jo det gör jag, jag tror jag vet vad det är de oroar sig för.. Men varför gör de det? Vad vet de om mig.. De vet inte vad jag är kapabel till, inte ens jag..
Jag vet inte vad det är jag som e så som jag e.. Känns bara som om jag babblar på just nu, men vet inte vad jag vill med mitt liv..

Vet bara att jag inte orkar med mer.. Men jag vet inte alls vad jag ska ta mig till.. Vänder mig till dem som står mig närmast men det är de som jag sårar mest.. Så vet inte var jag ska vända mig.. Vem jag ska prata med.. Men det kanske kommer med tiden..

Det där med mat...

Ja, det med mat är ganska onyttigt men ganska gott.. Igår va jag ute o åt med en kompis åt så att jag trodde jag skulle klara mig en vecka. Idag lagade folk oxå mat åt mej, men åt där.. Mycket gott.. Nu klarar jag nog mig nästan i 2 veckor.. Hur mätt som helst, trodde inte att jag skulle kunna äta så mkt. Har börjat med en dålig vana och dra ner på maten, och det kanske inte är det bästa, det har jag fått höra i alla fall.. Men det hargått så långt, eller ja kanske inte riktigt så långt, men jag är inte lika hungrig nu, och har svårt för att äta mat i stora mängder.. Det har en stor nackdel, och det är att jag blir trött och sur ganska lätt, och det är ju inte bra.. Men efter att ha varit uppe lite för länge i fredags natt och gått upp lite för tidigt på fredags morgonen, så tror jag att jag börjar att lära mig, men är fortfarande väldigt trött.. Men jag vet inte.. Får se om jag får jobba imon. Är fortfarande lite grinig på dem, som jag har skrivit innan, men får bita ihop tills att jag hittar något nytt..

Men tror att de mesta kommer att lösa sig med tiden, jag tror jag kan klara av det som tynger mig.. Men just nu känns det som om att jag bara faller och faller, och inte når botten, det är det jobbigaste, har svårt för att prata om hur och vad jag känner, och det driver dem som står mig närmast till vansine.. Vill kunna prata och visa vad jag känner för folk men det går verkligen inte.. Jag har alltid, ja nästan alltid haft lättare att uttrycka mig i text.. Som i kanske märker.. Jag har nästan alltid haft det lätt att uttrycka mig i novell eller dikt format, om jag kunde hitta mina gamla noveller, funderar jag på att skicka in dem, och se om det är något att ha, även om jag inte tror att det är det.. Men vill kunna prata om det oxå.. Men har la fått någon slags gåva, som gör att jag ska kunna skriva, hade jag haft fantasi nog, så hade jag en tanke på att försöka mig på att bli författare, men vet inte om min fantasi håller till att få ihop något, men tänkte att jag i alla fall skulle försöka om jag får någon tid till att bara börja, och kunna göra klart det. det dåliga med mig är att jag har så himla dåligt tålamod så att jag har svårt för att sitta med samma sak för länge.. men men.. Nu ska jag ut o traska med en kompis, så det kanske e dags för mig att sluta skriva..

Feeel

Falling in to darkness, falling in tears, it's everyvere we look, we just can't se it because we close ur eys and smile and hope it disseppeare, what is it you ask? It's the zorrow of everything, we don't wana miss enything.

Nja, blev inget mer inlägg igår, försvann på filmkväll, och såg på massa disney filmer eller massa o massa men hela två stycke, nackedelen va att jag va så himla trött under den sista filmen, så jag minns faktist inte riktigt hela filmen, m en det kanske inte gör så mycket hängde med i filmen ganska bra ändå. Sendan när jag kom hem va det tänkt att jag skulle sova för jag hade nästan varit uppe i 24 timmar, och tyckte att de va dags för mig att sova, och kanske lite nyttigt oxå.. Men det gick inte så himla bra, dels för att de hade världens röjar fest i lägenheten ovanför, plus att det enda som jag kunde ligga o tänkapå va, va att jag äntligen sak flytta.. :D Det är det enda som håller mig igång hittills.

Är fortfarande förbanad på min chef, över det som jag berättade om igår, det gör mig både riktigt arg och riktigt ledsen. Kommer att sakna henne.. Vill ha henne där.. Enda som betyder något för något just nu det är att hitta något nytt jobb, o lämna de där skit jobbet..

Men men kanske ska äta frukost nu.. Hörs kanskesen

Aggresivitet, värkande knän och sveda

Arg på min chef, en av mina bästa kompisar, blev uppsagd från vårt jobb, helt orättvist, men det börjar gå utför för dem..
de är totalt värdelösa, de tror de kan behandla oss extra arbetare hur som helst.. Att vi kan ta allt.. Och nu har de sagt upp henne på helt orimliga grunder, fattar inte hur de kan med det.. Men är så jävla förbanad på dem så det är inte klot...

Sen jobbade jag ida med, därav knävärk, va inte alls glad över att jobba pga oavståebde orsak, de är sjuk.

Svedan kommer inifrån.. Av att jag nog e på väg mot ett samanbrott, men ni som läser min blogg i vanlig ordning vet nog redan om allt.. Så orkar inte gå in på problemet just nu, kanske senare ikväll,annars imon får rse..

Míg

"Hon älskade någon så högt på jorden.
Någon som aldrig sa dem tre små orden.
Hon ville alltid i hans närhet vara.
Han brydde sig inte ignorerade henne bara.
Hon står på vägen och tänker på sin vän.
En bil kommer och hon tänker aldrig mer igen.
Han står vid hennes grav med en ros som är röd.
Ja nu är hon borta nu är hon död.
Han viskar tyst dem tre små orden.
Men nu är hon inte kvar på jorden..."

"Mina ögon kan tindra
Mina läppar kan le
Men sorgen i hjärtat
Kan ingen se"

"En liten flicka i världen ensam står,
hennes hjärta är fullt av blödande sår.
Ångesten i bröstet tynger henne hårt,
hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?

Hennes kinder är våta av salta tårar,
hon vet hur mycket hårda ord sårar.
Hon var en gång ett barn som ofta log,
nu är det många år sedan hennes leende dog.
Flickans liv är längre ingenting värt,
Hon har förlorat allt som hon höll kärt.

Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,
Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.
Hon undrar om livet blott är ett spel,
varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?

Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,
om det bara fanns någon som henne förstod!
Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,
ja vad som helst för att ta död på sina plågor

Livet är ingen lättsam lek,
det är blott fyllt av ångest o svek.
Kanske går det så att flickan tar sitt liv någon dag,
det sorgligaste är, att flickan det är jag."

"Jag vill bara skratta men det finns ingen glädje
Jag vill bara gråta men det finns inga tårar
Jag vill bara leva men det finns ingen orsak"

"Slutet är nära,
jag känner det intill
Farväl nu min kära,
nu gör jag som jag vill
Med sorgen i mitt hjärta,
sliter jag mig fri
Jag går igenom smärta,
snart är allt förbi
Jag går mot nya tider,
en ny tid och rum
Jag sorgen sakta lider,
hur kan jag vara så dum
Nu tar jag sista klivet,
nu dör min sista glöd
jag hatar detta livet,
i morgon är jag död"

När man e ensam o sånt..

Man tänker mycket när man e ensam, farlit mycktet.. Även om jag är på jobbet, så går jag ensam, tänker lite då o då, på mitt liv, hur det har blivit och hur jag har handskats med problem osv. De senaste åren, känns det som om jag har blivit känsligare och känsligare, känns bara som om jag tar åt mig för mycket, förr va jag som ett x2000 tåg och bara sprang vidare om något hände mig som kunde ha skadat mig, men det blev bara en liten buckla sen blev de bra igen, många av de sakerna börjar komma upp till ytan, men trodde det var saker som va över, och att jag redan lämnat dem bakom mig, att de aldrig skulle komma igen, men det verkar som om jag hela tiden förföjs av det förflutna, att jag inte längre kan fly ifrån de svåra åren längre, trodde att om jag tryckte ner det tillräkligt länge så skulle alla känsliga minnen bara försvinna, men de återkommer för det mesta hela tiden, tror det är det som gör att jag inte längre mår bra, har sjunkit längre ner än någonsin innan. Vill bara göra som jag brukar och fly ifrån mina problem, men det verkar inte som om det funkar, verkar som om det hela tiden bara kommer mer och mer som gör att jag inte ska kunna hantera mina känslor längre.. Men antar att det är så det kommer bli för mig, det finns för mycket som binder mig kvar istan, för många som hävdar att de tycker om mig, men det är mig vi pratar om varför så skulle jag tro dem.. Varför skulle jag vilja att inte såra dem, det är det som jag ändå brukar att lyckas med till slut, jag sliter ut mina vänner, och sedan försvinner de långt bort, sen flyr jag till något nytt ställe och börjar om igen.. Jag är en ond cirkel hela jag, och lär mig aldrig av mina misstag, utan de kommer bara hela tiden samma saker, vet inte om man ska kalla det för självkännedom eller vad det är, men min hjärna eller mitt hjärta har absolut ingen lust att göra någonting åt det, de vill inte lära sig utav misstagen som jag redan har gjort, utan jag bara går vidare.. Och verkar för ett tag inte kunna känna någonting, förstår mig inte på mig själv. Vill bara veta varför jag gör som jag g ör, många säger åt mig att prata med någon som är utbildad, att det är bättre att jag pratar med någon som sitter och nickar och låtsas som om de förstår, visst de har säkert hört allting innan, de vet säkert vilka piller som hjälper mot det, men vill bara prata med någon som förstår mig, men ingen verkar ha tiden eller orken till att göra det, fram tills dess kommer jag nog bara att gå på precis som vanligt.. :S om bara jag hade sådan tur att det bara ramlar någon över mig, men ibland ska de mest otursförföljda även ha tur antar jag, men när är det min tur. Tror jag har skrivit av mig för stunden men jag lovar inget, ska försöka att skriva ett valborgsmanus, får se hur det går, kommer nog inte gå alls, för jag vet inte hur man skriver ett manus, om bara någon kan vissa mig hur man gör, och ge mig lite infallsvinklar o sånt så tror jag att det kanske kommer att gå bra, för det är en rolig idé har jag fått höra... :S Men jag vet inte får se..

ångest, ledsamhet och ja glädje

Ja, då va spexet slut, det tog slut med både glädje och ledsamhet.. Skönt att det äntligen är över, men oxå tråkigt, kommer jag aldrig mer att få träffa de underbara må personer som jag tycker så mycket om?
Kommer det dröja till nästa år? Eller kommer jag aldrig mer få se dem?

Ångesten kommer ifrån att jag inte får något jobb, har börjat lägga ner att söka, vet att det kanske inte är det allra bästa iden, men börjar inbilla mej att jag inte kommer att få jobb..

Glädjen kommer med att jag äntligen har hittat en lägenhet som jag till kanske 99,9% kommer att få, glad, och precis där jag vill bo med, så det gör mig riktigt glad!

Men det blir ingen bra känsla när man bladar dem, kroppen verkar vilja försöka att göra om min glädje till sorg, ville egentligen gråta ut igår, men min vän har svikit mej, och vet inte om jag vågar gråta igen.. :S
Men men.. Det är uppdaterandet av mitt liv.. Ja förutom mitt sexiga spexdiplom då, som e såååå fint.. men ska inte sätta mig på det en gång till lovar, och ja det är faktiskt helt fortfarande, även om jag trodde det skulle gå sönder i lördags. :P

Spexföreställnig och sittnig o annat bajs...

Japp, då va det dags för den sista föreställningen, det känns både roligt och tråkigt på samma gång.. Det är trevligt att det äntligen är slut, men samtidigt lite tråkig.. vad ska jag göra på kvällarna nu.. :S Kommer förlora allt som jag har kallat mitt liv.. :S
Sen e de ju sittning ikväll,visst det ska bli oligt, men är lite orolig.. Mest orolig för mig själv faktist, att lördagen ska upprepa sig själv.. Orkar inte med det.. Sen ska jag ju inte heller säga att jag kommer att göra folk oroliga, det verkar jag lyckas så bra med vare sig jag e nykter eller full.. Men jag vill gå, men samtidigt inte.. Är nog mer orolig för mig själv, än vad andra är orolig för mig.. Det känns som de som tror sig veta vad jag känner, verkligen inte vet riktigt allt, det finns lite saker som jag inte riktigt orkat berätta, sånt som har bubblat upp från en tid som jag trodde jag hade lämnat bakom mig, men det verkar bara komma tillbaka flygande som en tegelsten..
Och snart kommer jag nog bli däckad, det är det jag tror kommer att hända ikväll, men vågar inte berätta för folk, hur det är, är rädd för att de inte ska kunna slappna av under sittningen och bara sitta och oroa sig för mig.. Vill inte förstöra en hel kväll för folk, vilklet jag redan verkar ha lyckats med.. Vill bara se mina närmaste glada, och att de har de roligt.. Inte att de ska sitta och tänka på vad jag gör, eller hur jag mår..

Har inte heller kommit på något bus för kvällens föreställning.. :S Men det kommer säkert bli bra endå.. Gjorde ju ändå lite för mycket igår.. :P Men det verkade som om det gick hem, och det är ju det viktiga i det hela..

Missar även melodifestivalen idag, men skulle nog ändå bojkottat den, eftersom björn gustavsson inte ska vara med i kväll. hoppas på att han e med i själva finalen.. Annars blir det ju inte kul, inte för mej o Madde i alla fall.. :D

Men men..

Mera mig..

" Du säger att du älskar fåglar, men ändå sätter du dom i bur.
Du säger att du älskar blommor men ändå plockar du dem.
Du säger att du älskar vinden, ändå stänger du fönstret.
Du säger att du älskar solen men ändå blundar du.
Förstår du inte att jag blir rädd när du säger att du älskar mig?"

"Hon var en fasad av skuggor, skämdes för det inuti. Hon var liten rädd och sårad.
Ledsen för det hon upplevt, kunde inte glöma..
hon ville inte vara så, verken inuti eller utanpå. Men nu är det försent. Hon var redan placerad i ett speciellt fak, utan någon väg tillbaka.
I ett anfall av raseri vändes hennes värld upponer. Hon slutade existera när solen återuppsod."

Den sista är jag, den första handlar om 3 personer en som tyvärr inte finns i mitt liv längre, hade rätt att tvivla, och vi slutade så olyckligt.. Du har gett mig ett tjockt ärr i mitt hjärta som inte försvinner, och nr 2.. Ja vad finns det att säga du vet att älskar dej. Och nr 3, du är svår att placera, jag älskar och hatar dej samtidigt, för det du inte låter mig göra.. Önskar att du lät mig göra det här, för mig själv.. Ser du inte att jag e desperat??
Kan du inte se det i mina ögon att det är det jag verkligen vill?? Att jag verkligen inte vill mer?

Thoughts of My Own...

a thing you don't own, can it be yours?
A thing you dont't see, is it really there?
Things you don't hear, is it sounds or is it seilence?
Things that you thought you loved, is not your loved one or is it?
Can you lose somthing that your never had?
Can you feel somthing invicible? Can you really thuch a feeling?
Can you miss somthing that is not been there?
What can you hold when your hands are gone?
Am I really me?
Can I really think or feel?
I'm not shoure..
Because I'm not seartan that I am me!

Spex och aggresioner

Joddå spex rep ikväll som jag som vanligt kommer försent till, tror jag skulle gett folk problem med hjärtat om jag någonsin är i tid..
Har även den näst sista föreställningen imonrgon, och vem ska jobba hela dagen och gå upp kl 5 om inte lilla lena?
suck!
Kommer göra bra ifrån mig imon, så arg som jag e just nu..!!!

Sömnbrist, magont, och brist på liv

Koommit fram till att jag inte harnågot liv.. Är bara en tråki människa..
Och magen gör fortfarande ont.. Tycker att det kan sluta snart men kommer nog sittta i till helgen och det börjar bli dags att börja hyperventilera igen.. Yey, bara jag slipper slå huvudet i handfatet denna gången så är jag nöjd.. :D
Det var inte så skönt sist..

så va det sömnbristen.. Jodå.. I natt lyckades jag nästan att somna, men blev väckt klockan 8 på morgonen av en jätte glad och jätte pigg Ute. Ja hon heter så.. Så ska visst jobba imorgon, jo visst behöver jag det, behöver pengarna.. Så det är ju alltid jätte bra. Bra att få andra tankar än de jag har nu..
Finns massa tankar, som måste få komma ut.. Tankar som nästan blev verklighet i helgen.. Tankar som kanske inte skrämer mig lika mycket som innan, ser det mer som en räddning. Mer som en sista utväg, så nej jag är inte rädd för det som många andra verkar vara, fasar itne för vad som händer efter. Men jag hoppas på att det blir en sista utväg.
Efter att ha pratat med en gubbe i lördags natt, är jag inte längre rädd för att göra det, men inte heller vill jag det.. Men jag vill bara få bekräftelse på att det kommer att fungera innan jag verkligen gör det.
Måste reda ut lite saker innan med.
Sen har vi ju spexet hur ska de överleva utan mig?
Föreställningarna kommer ju inte funka utan deras lilla hyperventilerande lilla bitch...
Efter det så finns det inte mycket kvar längre.. Men det kommer kanske bli bra som alla säger, alla säger att jag måste ta tag i mitt liv.. Men vet inte om det kommer att funka.. Det märker nu i framtiden.. Men önskar mest att kunna åka tillbaka i tiden och skriva om lite historia, så skulle det nog vara bättre nu, och minnerna som håller mig i gång i spexet skulle inte finnas och det här skulle aldrig ha börjat..

Mensvärk och tungt hjärta..

Ja, har ont i magen så det skriker om det.. Blä tycker inte om att va kvinna, i alla fall inte vid denna tiden på månaden..

Det tunga hjärtat kommer ifrån att jag har tagit att tungt beslut.. Det var svårt, men tror att det kommer att funka, det är en kortsiktig lösning, men jag hoppas att allt kommer bli bättre efter det.. Men jag vet inte om jag kommer att klara ut det, har massor som hindrar mig just nu. Men måste lyckas..

Men jag vet inte om jag kan klara av det, men måste bryta mitt vanliga mönster och inte avsluta det som jag ger mig in på.. Men men...

Mitt liv..

I think Ive already lost you
I think youre already gone
I think Im finally scared now
You think Im weak - but I think youre wrong
I think youre already leaving
Feels like your hand is on the door
I thought this place was an empire
But now Im relaxed - I cant be sure

I think youre so mean - I think we should try
I think I could need - this in my life
I think Im just scared - I think too much
I know this is wrong its a problem Im dealing

If youre gone - maybe its time to go home
Theres an awful lot of breathing room
But I can hardly move
If youre gone - baby you need to come home
Cuz theres a little bit of something me
In everything in you

I bet youre hard to get over
I bet the room just wont shine
I bet my hands I can stay here
I bet you need - more than you mind

I think youre so mean - I think we should try
I think I could need - this in my life
I think Im just scared - that I know too much
I cant relate and thats a problem Im feeling

If youre gone - maybe its time to go home
Theres an awful lot of breathing room
But I can hardly move
If youre gone - baby you need to come home
Cuz theres a little bit of something me
In everything in you

I think youre so mean - I think we should try
I think I could need - this in my life
I think Im just scared - do I talk too much
I know this is wrong its a problem Im dealing

If youre gone - maybe its time to go home
Theres an awful lot of breathing room
But I can hardly move
If youre gone - baby you need to come home
Cuz theres a little bit of something me
In everything in you

Ångesten..

Ja.. Nu har jag inte skrivit på länge jag vet.. Varit lite för snurrig för det.. Men nu har det äntligen varit premiär för vårat spex.. Gick ganska bra.. Förutom att jag måste vara arg hela tiden, vilket gör att visa sår rivs upp igen, just för att jag måste hålla mig arg, finns det bara ett minne som kan hålla mig arg, i alla fall så pass arg så att regissörerna tyker att jag e duktig.. :S Men just det minnet gör oxå att jag inte mår bra.. Många eller ja de flesta tror att jag har prestations ångest.. Men då tror de fel.. Eller jo ångesten ingår oxå lite, till att de inte e bra.. Men mycket beror på minnet.. så nu kommer jag nog falla ihop. Det märktes både i fredags och i lördags kväll.. :S

Men vet inte hur mycke mer jag egentligen ska skriva om det.. Så ska nog sluta nu.