Varför bry sig??

Försökt att få lite symptai idag.. Varit arg och ledsen och sökt goda råd.. Fått några av en kompis som pluggar juridik eller något sånt i alla fall.. Utsett honom till mitt levande juridiska ombud.. Känns som om man kan fråga honom om det mesta som har med lagen att göra.. Och fått lite hjälpande svar i alla fall.. Sen har vi min tjej kompis som blev uppsagd, som har vissat en gnutta sympati.. Hon förstår hur jag känner i alla fall.. Sen har vi resten som jag har försökt att prata med, men ingen verkar riktigt få grepp om det, eller i alla fall inte vilja greppa om det, visst har inte riktigt vilja berätta om allt som har hänt, men vill ändå ha lite medkänsla, att i alla fall de låtsats att bry sig om det som har hänt, varför jag är arg och ledsen på en och samma gång.. Varför jag är på ett humör som svänger upp och ner hela tiden.. Men ingen verkar ha intresset eller orken längre. Verkar som om jag har mått för dåligt för länge nu, för att någon ska orka bry sej, att det är samma sak igen.. Men det har hänt mkt mkt mer.. Detta som hände under dagen har inte gjort det bättre.. Och att jag märker hur lite folk jag har att luta mig mot har inte gjort saken så pass jätte mycket bättre, och kanske inte gjort det sämre heller, jag ska vara glad att jag har någon som bryr sig om mig överhuvudtaget.. Men som de flesta vet som känner mig har jag svårt att lita på människor, och det gör att jag inte riktigt vet var de står.. Och ibland känns det som om att jag har rätt att de inte riktigt orkar med allt, att jag trycker på dem för mycket, att det är för mkt på en gång. Att jag är en vandrande katastrof, eller en tidsinställd bomb som är redo att sprängas..

Eller så har jag sprängts och låter de omkring mej plocka upp skärvorna av mig, och låter dem limma ihop mig. Har varit arg både igår och idag. Och kanske på fel saker och på fel personer, låter ilskan komma ut fel.. Men orkar inte längre vakta min tunga. Även om jag måste. Har försökt att göra det ett tag nu.. Har försökt att inte riktigt berätta allt, att låta vissa saker stanna inne, mest för att skydda dem som är omkring mig.. Men vet inte riktigt om jag gör rätt eller fel, med att försöka att skydda dem.. Vet inte.. Men ibland känns det som om att de vill bli skyddade från mig.. Och ibland att jag ska berätta allt. Och bara gråta ut.. Men jag orkar inte gråta mer, orkar inte vara ledsen. Känns som om det har kommit upp för mkt att jag har öppnat mig för mkt.

Att jag är sårbar just nu.. Vissa tycker att det är bra att jag är ärlig och säger vad jag tycker om vissa människor, andra tycker att jag borde vara tyst och inte säga något och låta folk hållas, men är inte sån och vet inte om det är bra att låta alla hållas för länge och för lät utan att prata med personen om vad det är som är fel.. Vill att folk ska vara raka mot mig, och säga vad de tycker, och jag är rak tillbaka. Försöker att leva så. Tycker inte om lögner som inte kan hållas. Och många jag känner är sådana människor, såndana att de låter folk hållas för länge och virar in sina ord. Att de låter folk hållas..

Vet inte vilket som är bäst att göra att låta folk hållas eller att låta människor leva som de vill.. Men tycker att man borde få höra sina brister någon gång då och då, för att få chansen att bättra sig. Även om sanningen ibland svider mer än vad som var meningen. Men oftast så kommer man över det och går vidare med sitt liv..

För arg för att sova även om jag är trött.. De här var de enda sättet just nu för mig att få ur mig det värsta. Men behövde nog prata med någon, men det är inte lätt att hitta någon att prata med alla är upptagna med annat eller tröttnat på mig..