Jaha?

Jaha.. Vad ska man skriva ida då?
Det är inte mycket som har blivit bättre.. Men hade en jätte bra bild framför mig igår..
En bild av min fiiina mur.
Den är baby färgad, har kanske inte helt riktigt koll på alla baby färger, men den skulle vara
rosa med blå prickar och ett vanligt enkelt filter runt omkring, ett filter som gör att allt posetivt
håller sig borta.
För i min värld är det mycket negativitet.
Folk omkring mig kanske tror att jag har vissa posetiva tankar, men det är bara en illusion.
Ibland tror jag att jag har 2 personligheter, en glad, ja, eller i alla fall en som försöker att vara det, och sen den riktiga jag..
Den som inte orkar hålla humöret uppe, den som inte riktigt vill..
Jag har en vän, en vän som har lyckats att ta sig in i min lilla värld, som fått se hur den ser ut, men denna vän har övergivit mig. Lämnat mig ensam, med mina tankar..
Har en annan vän, denna vän höll på att komma in i min värld innan jag slägde ut vännen innan den kom för nära, tror att denna vän inte orkar bära tygnden av allt det negativa, vet inte hur engagerad vännen är, om den bara finns där för att vara snäll, så jag ska kunna luta mig mot någon, att jag inte ska bli lämnad ensam.
Eller om personen ifråga verkligen bryr sig. Det är det han säger, men jag vet inte om det bara är för oron, oron att jag ska göra nåt dumt. Eller om det bara är jag som inte vet och inte vågar lita på honom fullt ut.
Vill han verkligen hjälpa, vilja finnas där? Orka med mig? Eller är det bara jag som håller fast för att slippa bli ensam igen??
Vet inte varför jag skriver här nu, har nog inte något att skriva egentligen..
Är nog bara ensam med mina tankar, som jag skrev sist, ingen orkar lyssna, ingen orkar riktigt bry sig fullt ut. Och jag vågar inte lita på dem heller.. För att de skjutsar mig vidare, och vidare, och de orkar inte hjälpa mig helt.