Ångest över det förflutna eller kanske inte!

Suttit och tänkt över att folk har sporadiskt ångest över det förflutna.
Över att det inte har blivit som de velat. Och visst jag har oxå haft det
vid vissa tillfällen.
Men så kom jag på, läs noga nu! Jag har funderat och tänkt!
Vet att det är vanligt för mej, men jag har kommit på nåt smart för en gångs skull..

Varför tänka på det förflutna??
Varför vara bitter över att det inte har blitt som man velat??

Mitt liv har inte alls blivit som jag har planerat det.. Snarare tvärtom..
Och visst det har gett mig en viss ångest..
Men det har oxå givit mej mer än vad min tanke om livet var..
Det har givit mej Mycke mer!!

Jag har blivit mycket starkare, jag har träffat helt underbara människor,
som jag tror att jag inte skulle träffat annars..
Jag har lärt mej mycket om mig själv..
Visst det har nackdelar med.. Jag har blivit sviken,
jag har sårat människor som jag kanske aldrig skulle träffat eller sårat om det blitt som jag hade planerat.
Men det är sånt livet för med sig..
Nåt jag har lärt mig, trots min unga ålder, är att aldrig ta nåt förgivet,
och försöka att aldrig planera morgondagen!
Avslutar mina tankar med några tänkvärda citat från min allra största idol..

"One can't complain I've got lots of friends, someone spoke to me only yesterday." -Ior

"Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara." -Ior

"Olyckshändelser är konstiga saker. Man råkar inte ut för dem, förrän man råkar in i dem." - Ior

"Försök att inte sätta dig på tistlar, det kan ta allt liv ur dem. Förresten, det kan vara någons lunch."- Ior

Äntligen!

"There's somethings in this world
You just can't change
Somethings you can't see
Until it gets too late"

Bara en tankeställare för mig.. Har inte tänkt mycket på personer runt omkring mig..
Har varit jobbig, varit hemsk, sagt och gjort saker som kanske inte alltid har varit de bästa. Lyckas alltid att stöta bort personer.
Vågar inte mer!
Släppt in få personer i mitt liv. Men kanske det är för många ändå.
Näst intill alla tycker att jag ska släppa in mer personer, att jag ska sänka min mur, men som jag har skrivit innan så är det min mur som gör mej trygg.
Den som ger mej den trygghet jag behöver för att våga mig ut och vara stark.

Är mycket starkare nu, känns som om jag klarar mer saker, att jag orkar!
Att jag verkligen börjar bli mig själv igen.. Finally!!!

Psykologi och filosofi tänkande...

Tyst faller någons tårar
Tårar som ingen ser
Födda av många sår
Faller så stilla ner

Men gråten kan lindra smärta
Smärtan i själens vrå
Stilla ett sorgset hjärta
Tills det slutar slå

Ingen hör dess klagan
Alla rusar förbi
Men slut tar levnadsagan
Så ska det alltid förbli.

Tårar som rinner
Tårar som brinner
Tårar som försvinner
Tårar som gör mig blind

Tårar som greppar och bevisar
Tårar som lider
Tårar av en särskild sort
Tårar som är mina
Mina tårar, är det som vill falla för er alla!

Om jag ändå kunde gråta, och ändå mina tårar kunde falla,
även på utsidan,
om jag inte kände mig så känslokall så skulle det mesta bli enklare..
Lättare att leva och finnas. Vill ta på mig all den sorg som jag åstakommit för folk!
Vill ta på mig deras lidande, vill bära ångesten åt dem. Tror jag är bättre på de än att
vara lycklig!
Men har tagit många bra beslut den senaste tiden..
Ska ta tag i mitt liv, inte hamna i samma situation som igår, i alla fall inte allt för ofta
Jag ska sluta röka när jag fått jobb o ordning på mitt liv. Hoppas på att det blir snart!!

Orkar inte mer!!

Filosoferar och ylar med i låtar..

"I think I've already lost you
I think you're already gone
I think I'm finally scared now
You think I'm weak - but I think you're wrong
I think you're already leaving
Feels like your hand is on the door
I thought this place was an empire
But now I'm relaxed - I can't be sure..."

"Everyone here, knows everyone here is thinking 'bout
Somebody else
It's best if we all keep this under our heads
I couldn't tell, if anyone here was feeling the way I do
But it's over now, and I don't know how, it's over now
There's no getting back to good"

"There's some things in this world
You just can't change
Somethings you can't see
Until it gets too late
Baby, baby, baby
When all your love is gone
Who will save me
From all I'm up against out in this world
Maybe, maybe, maybe
You'll find something
That's enough to keep you
But if the bright lights don't receive you
You should turn yourself around
And come on home
I got a hole in me now yeah,
I got a scar
I can talk about..."

Försöker i alla fall yla med i låtarna. Försöker att låta som om jag verkligen kan texterna, melodin och verkligen har taktkänsla, men framför allt har sångröst!!
Filosoferar över livets vändningar.. Fick ett glatt besked i fredas, är nu mera normal..
Men då har världen en konstig syn på vad normal verkligen är..
Livet vänder så fort du släpper garden, så fort du smälter en kort sekund, kommer något och sårar dej stenhårt..
Filosoferar varför just nu??
Just när allt började bli bra.. :( Just när jag trodde att allt bara kunde bli bättre. Men är nog inte meningen att jag skall må bra.. :S

Suck!

Har fel tankar om min vän, fel tankar som gör att jag mår dåligt, vill inte ha dem!!
Måste få bort dem!!
Hur gör man???
SUCK!! Mycket högt!
Dags att sova kanske...

Ångest och ensamhets panik!

Tror jag dumpade killen igår helt och hållet, har aldrig sårat en person så mycket i hela mitt liv.
Har aldrig gjort någon så illa. Visste inte hur jag skulle reagera...
Vet inte hur jag klarar ut de här, känns redan ensamt..
Vet inte heller hur jag kommer att må, allt kändes bra igår, kändes som om jag var stark, som att jag äntligen hade hittat något att hålla mig fast vid, hittat det där..
Men nu vet jag inte längre. Vet inte om just det där lilla räcker...

Ångesten har jag för att jag har tenta imon, kommer nog få sitta i augusti och ha omtenta, men det tror jag löser sig på något sätt. Förhoppningsvis har jag ett jobb då.. :)
Visst här i stan, men får se då hur det går.
Om jag klarar ut det.

Men det känns som om det är många som vet hur jag mår just nu, många som vet att mitt psyke inte är som det ska...
Undrar vad de tänker??
Försöker vara glad och trevlig runt alla, men vet inte hur bra jag lyckas.. :S
Vill vara det jämt..

Men mitt självförtroende är bättre. Det är ett plus.. Kan ta vissa positiva saker om mig själv nu i alla fall..
Suck! Vet inte längre vad jag ska göra..

Är jag eller är jag inte??

Har frågat mig den frågan hela dan..
Är det bättre, sämre eller står jag på samma plats och stampar fortfarande??
Har en vän, en vän som jag väderar väldigt högt, en vän som betyder för mycket för mig!!
En vän som verkligen vet, vet hur jag mår, men det som inte min vän kan hjälpa mig med är
att hitta min tro på mig själv, min styrka. Den måste jag nog hitta själv..
En annan sak jag tänkt på är att jag nu inte är pigg, pigg på att bli bättre, har en inre längtan,
men den är inte stark nog.. Har äntligen hittat den, men måste få den att bli starkare...
Fått höra en låt som många tycker handlar om mig :

"She say it's cold outside and she hands me my raincoat
She's always worried about things like that
She says it's all gonna end and it might as well be my fault
And she only sleeps when it's raining
And she screams and her voice is straining

She says baby
It's 3 am
I must be lonely
When she says baby
Well I can't help but be scared of it all sometimes
Says the rain's gonna wash away
I believe it

She's got a little bit of something,
God it's better than nothing
And in her color portrait world she believes that she's got it all
She swears the moon don't hang quite as high as it used to
And she only sleeps when it's raining
And she screams and her voice is straining

She believes that life is made up of all that you're used to
And the clock on the wall has been stuck at three for days, and days
She thinks that happiness is a mat that sits on her doorway
But outside it's stopped raining"

Men jag tycker detta passar mycket bättre:

"I'm not crazy,
I'm just a little unwell
I know, right now you can't tell
But stay awhile and maybe then you'll see
A different side of me
I'm not crazy,
I'm just a little impaired
I know, right now you don't care
But soon enough you're gonna think of me
And how I used to be
Me
Talking to myself in public
Dodging glances on the train
I know
I know they've all been talking 'bout me I can hear them whisper
And it makes me think there must be something wrong
With me
Out of all the hours thinking
Somehow
I've lost my mind "

Så har skaffat mig ett nytt favorit band för tillfället.. Nämligen Matchbox 20.. Som båda låttexterna tillhör.. :)

Så va man hemma igen..

Jo, varit i Örebro o härjat..
Och fick pris, eller ja, hela spexet fick juryns special pris..
Tycker verkligen att vi förtjänade det.. Som vi ändå har kämpat med allt..

Men resan har fört med sig annat, den förde tillbaka mig..
En ledsen tjej som mår sämre än innan hon åkte, en förvirrad flicka som inte vet var hon står, som kanske har gjort nåt dumt ida..
Har inte mått alls bra ida.. Mått piss.. Mått som en ja, jag vet inte vad.. :(
Har inte orken kvar, har inte orken kvar att vilja.. Vilja klara ut allt..
Fått veta att jag är stark..
Har klarat de mest hemska saker, klarat mig ur situationer, som jag tror många inte klarar..

Har överlevt och lärt mig något..
Men vågar inte lita på min egna styrka, tror inte att den håller..
Tror inte jag klarar mer, vet inte hur stark jag kan bli.. Och hur stark jag klarar att bli..

Har många frågor inom mig, som jag tror behöver svar.. Men vet inte om frågorna bör ställas, och/eller om jag vill ha svaren..

Bara ledsen i allmänhet.. Allt går verkligen emot mig..

Har det allmänt jobbigt.. Vet inte hur länge till jag orkar...

Idag igen??

Skriver verkligen varje dag här nu.. Men känns ibland som en bra idé...
Har ångest.. Ångest över min plan, kom fram till igår att den kanske inte kommer att fungera.. :( Men tror det kommer lösa sig.. :)
Får börja att hoppas.. Sen är det bara att försöka glöma. Vill sätta in min andra plan med, men vet inte om det är så bra, men är redo.. Är redo för att släppa taget.. Men är min omgivning det?? De verkar inte förstå, förstå felen och se det som jag ser..
På tal om min vän, jag skrev om igår, ja.. Det var nog för tidigt.. Var nog för mycke för mig, tror inte jag var redo.. Redo att ge honom den rundtur i min lilla svarta värld som jag känner mig tvungen till att göra.. :(
Känns både som jag inte har gett honom tillräkligt och som att jag har gett honom för mycket. Känns som om det enda vi diskuterar är mig. Känner mig egoistisk, och hatar o vad det. Vill inte bara ta o ta, utan att ge något tillbaka.
Känns som om jag inte ger något tillbaka till att han ska må bättre. Vet inte alls hur han mår, eller om han orkar.. Får aldrig något svar på de.. Vet att jag kan vara en bra vän om jag verkligen vill, men är en sån person som måste få bekräftelse..
Sen är det ju allt det andra oxå, det andra som har hänt, men vet inte hur jag ska tackla det. Men det får lösa sig med tiden som alla säger, men vill inte ge det tid. Vill inte ge några sår tid att läka sig.. :( Vill att de ska läka sig direkt. Att jag inte ska behöva tänka på dem mer..

Överge eller inte?

Att överge är kanske att ta i men kanske att sluta vara så nära min
vän är nog mer rätt... Tror det var för tidigt som han kom in i mitt liv, kom för nära...
Vet inte riktigt om det var rätt eller fel, att släppa in honom just nu.. Nu när det är som det är.. Vet inte riktigt om han har tagit de fel, som att det är fel.. Men jag vet inte.. Kanske bara jag som är orolig.. Kanske bara jag som tror en massa saker som jag inte ska tro..

Känslor???

Har funderat på vad känslor är.. Har inte kommit fram till något vettigt..Tyvärr..
Har inga svar kvar på några frågor, frågor som allt för ofta blir ställda..
Är ställd mot en väg.. Har ingen flykt väg.. Ingenstans att ta vägen..
Mina demoner har samlats för att tvinga mig att svara på deras frågor, så att de ska
kunna lämna mig.. :( Men vill inte att de ska försvinna, vill att de ska stanna kvar, de ger mig trygghet.. Det är de som ger mig kontroll.. Och vågar inte riktigt släppa taget. Inte riktigt än i alla fall..
Har inte modet. Ångesten inom mig börjar ta över mina tankar, och jag vet inte längre hur jag ska kunna kontrollera dem.
Har tänkt på min plan mer, jag tänker nog genomföra den med några modefieringar men den kommer att genomföras.. Mer stor sannolikhet.
Tror att det är det enda sättet att kunna bli fri, om jag nu inte ska genomföra den andra planen, den som folk skjuter ifrån sig..
Hade hemska tankar ida, då jag och en kompis var ute och gick. Vi gick på ett ställe där jag och en annan kompis skulle göra det..
Fick tanken att verkligen bara försöka.. Men vet inte om han förstod, men det verkade så, och jag vet inte om han medvetet försökte hindra mig eller inte..
Men funderar på att gå en annan dag, bara gå dit och hoppa, känna känslan av att bara lämna allt bakom sig. Men vad händer sen då?? Kanske det är det som lockar mig, att få veta om det verkligen bara blir svart eller inte..Känner att mina mörka tankar börjar ta över mig helt, försöker hålla god min, inte vissa vad jag verkligen känner.. Vill inte att någon ska veta.. Vill inte berätta tror jag inte..

Allt skiter sig

Jo, så e de.. Eller det känns så i alla fall...
Lyckas inte verken med skolan eller med mitt liv..
Allt börjar gå utför!
Kanske dags att sätta min plan i verket snart..
Det finns de som inte gillar planen, tycker den är feg..
Men det struntar jag i för tillfället.. Jag tar bara tag i saken bara..
Försöker bara må bättre, och tror inte nån utan jag själv kan få det
att bli bättre, och måste lösa det på något sätt..
Och tyvärr är det den enda lösningen jag har, finns det någon med en
annan lösning så ge den till mig och förklara varför..
Varför min plan inte är bra. Finns bara en nackdel med min plan..
Tror inte att jag kan bryta all kontakt med alla.. Det finns 2 personer kvar här i
stan som jag inte vill bryta med för alltid.. 2 personer jag inte kan såra på det sättet..
En av dem brukar läsa här, så ja en av dem är du!
Tror personen i fråga förstår...
Det hoppas jag i alla fall. Hoppas han förstår varför det måste göras..
Och vill inte såra dej!!

Bara allmänt jobbig och gjort bort mig!

Ska nog lämna allt bakom mig, lämna känslorna,
människorna, och framför allt stan.. Skulle nog
gjort det i smyg, men det funkar ju inte nu..
Bara lämnat allt bakom mig. Fly till nånstans där
jag inte känner någon, skaffa mig ett skit jobb och
aldrig mer höra av mig till någon här i stan..
Vet inte vad de ska tro, och vad de vill, men i bland känns
det bara som en bra idé..
Orkar inte med alla omkring mej, vill börja på nytt...
Tror det är det enda som hjälper mig är att lämna det
förflutna bakom mej och börja om på nytt, från skratch..
Inte bry mej om nån här, bara försvinna, när som...

Jaha?

Jaha.. Vad ska man skriva ida då?
Det är inte mycket som har blivit bättre.. Men hade en jätte bra bild framför mig igår..
En bild av min fiiina mur.
Den är baby färgad, har kanske inte helt riktigt koll på alla baby färger, men den skulle vara
rosa med blå prickar och ett vanligt enkelt filter runt omkring, ett filter som gör att allt posetivt
håller sig borta.
För i min värld är det mycket negativitet.
Folk omkring mig kanske tror att jag har vissa posetiva tankar, men det är bara en illusion.
Ibland tror jag att jag har 2 personligheter, en glad, ja, eller i alla fall en som försöker att vara det, och sen den riktiga jag..
Den som inte orkar hålla humöret uppe, den som inte riktigt vill..
Jag har en vän, en vän som har lyckats att ta sig in i min lilla värld, som fått se hur den ser ut, men denna vän har övergivit mig. Lämnat mig ensam, med mina tankar..
Har en annan vän, denna vän höll på att komma in i min värld innan jag slägde ut vännen innan den kom för nära, tror att denna vän inte orkar bära tygnden av allt det negativa, vet inte hur engagerad vännen är, om den bara finns där för att vara snäll, så jag ska kunna luta mig mot någon, att jag inte ska bli lämnad ensam.
Eller om personen ifråga verkligen bryr sig. Det är det han säger, men jag vet inte om det bara är för oron, oron att jag ska göra nåt dumt. Eller om det bara är jag som inte vet och inte vågar lita på honom fullt ut.
Vill han verkligen hjälpa, vilja finnas där? Orka med mig? Eller är det bara jag som håller fast för att slippa bli ensam igen??
Vet inte varför jag skriver här nu, har nog inte något att skriva egentligen..
Är nog bara ensam med mina tankar, som jag skrev sist, ingen orkar lyssna, ingen orkar riktigt bry sig fullt ut. Och jag vågar inte lita på dem heller.. För att de skjutsar mig vidare, och vidare, och de orkar inte hjälpa mig helt.

Tisda..

Igår kuratorn, försökte ta tag i mitt lilla patetiska liv. Vet inte hur det gick, fick nog inte fram allt.. Är inte bra på att prata känslor med helt okända människor.
Fick i alla fall oder om att skriva och ut och vandra mera. Det är det nog inga problem med. Gillar att vandra, upptäcka ställen jag inte sett innan. Skriva ner mina tankar kommer jag nog itne heller få problem med, det har jag gjort innan.
Men det som jag kommer få problem med är att bli mer social, är ingen social människa, har aldrig varit det heller, och har svaga misstankar att jag inte kommer bli det heller. Vet inte om jag är stark nog att ändra mig.
Jag skulle även våga öppna mej mer, inte ha min betong mur omkring mej, men den skyddar ju mig??
Den är allt jag har!!
Snälla ta den inte i från mig.
Har inte heller många att prata mina problem med, de flesta blir bara rädda, och skuter det i från sig.
De vill nog inte kännas vid att någon längtar som jag, längtar efter något som skrämer de flesta!
De skickar mej vidare till någon de tror kommer förstå. Men vill ju bara ha deras bekräftelse att jag finns, att jag fungerar, att jag existerar, att jag är en bra vän, att jag bara är bra som jag är..
:(...
Varför kan inte de bara förstå det???

Ångest!

When the day is long
And the night
The night is yours alone
When you're sure you've had enough
Of this lifeWell hang on
Don't let yourself go'
Cause everybody cries
And everybody hurts sometimes
Sometimes everything is wrong
Now it's time to sing along
(When your day is night alone) /
Hold onHold on
(If you feel like letting go) /
Hold onIf you think you've had too much
Of this lifeWell hang on'Cause everybody hurts
Take comfort in your friends
Everybody hurts
Don't throw your hand
Oh, no
Don't throw your hand
If you feel like you're alone
No, no, no
You are not alone
If you're on your own
In this life
The days and nights are long
When you think you've had too much
Of this life
To hang on
Well, everybody hurts
Sometimes
Everybody cries
And everybody hurts
Sometimes
And everybody hurts
Sometimes
So, hold on
Hold on
Hold on /
(Not, not, not, not)
Hold on /
(Not)
Hold on
Hold on /
(Not)
Hold on /
(Not, not, not, not)
Hold on /
(Not)
Everybody hurts
Not, not, not, not, not
Not alone

Nog den enda låt som gör mig glad just nu