Filosoferar och ylar med i låtar..

"I think I've already lost you
I think you're already gone
I think I'm finally scared now
You think I'm weak - but I think you're wrong
I think you're already leaving
Feels like your hand is on the door
I thought this place was an empire
But now I'm relaxed - I can't be sure..."

"Everyone here, knows everyone here is thinking 'bout
Somebody else
It's best if we all keep this under our heads
I couldn't tell, if anyone here was feeling the way I do
But it's over now, and I don't know how, it's over now
There's no getting back to good"

"There's some things in this world
You just can't change
Somethings you can't see
Until it gets too late
Baby, baby, baby
When all your love is gone
Who will save me
From all I'm up against out in this world
Maybe, maybe, maybe
You'll find something
That's enough to keep you
But if the bright lights don't receive you
You should turn yourself around
And come on home
I got a hole in me now yeah,
I got a scar
I can talk about..."

Försöker i alla fall yla med i låtarna. Försöker att låta som om jag verkligen kan texterna, melodin och verkligen har taktkänsla, men framför allt har sångröst!!
Filosoferar över livets vändningar.. Fick ett glatt besked i fredas, är nu mera normal..
Men då har världen en konstig syn på vad normal verkligen är..
Livet vänder så fort du släpper garden, så fort du smälter en kort sekund, kommer något och sårar dej stenhårt..
Filosoferar varför just nu??
Just när allt började bli bra.. :( Just när jag trodde att allt bara kunde bli bättre. Men är nog inte meningen att jag skall må bra.. :S

Suck!

Har fel tankar om min vän, fel tankar som gör att jag mår dåligt, vill inte ha dem!!
Måste få bort dem!!
Hur gör man???
SUCK!! Mycket högt!
Dags att sova kanske...

Ångest och ensamhets panik!

Tror jag dumpade killen igår helt och hållet, har aldrig sårat en person så mycket i hela mitt liv.
Har aldrig gjort någon så illa. Visste inte hur jag skulle reagera...
Vet inte hur jag klarar ut de här, känns redan ensamt..
Vet inte heller hur jag kommer att må, allt kändes bra igår, kändes som om jag var stark, som att jag äntligen hade hittat något att hålla mig fast vid, hittat det där..
Men nu vet jag inte längre. Vet inte om just det där lilla räcker...

Ångesten har jag för att jag har tenta imon, kommer nog få sitta i augusti och ha omtenta, men det tror jag löser sig på något sätt. Förhoppningsvis har jag ett jobb då.. :)
Visst här i stan, men får se då hur det går.
Om jag klarar ut det.

Men det känns som om det är många som vet hur jag mår just nu, många som vet att mitt psyke inte är som det ska...
Undrar vad de tänker??
Försöker vara glad och trevlig runt alla, men vet inte hur bra jag lyckas.. :S
Vill vara det jämt..

Men mitt självförtroende är bättre. Det är ett plus.. Kan ta vissa positiva saker om mig själv nu i alla fall..
Suck! Vet inte längre vad jag ska göra..

Är jag eller är jag inte??

Har frågat mig den frågan hela dan..
Är det bättre, sämre eller står jag på samma plats och stampar fortfarande??
Har en vän, en vän som jag väderar väldigt högt, en vän som betyder för mycket för mig!!
En vän som verkligen vet, vet hur jag mår, men det som inte min vän kan hjälpa mig med är
att hitta min tro på mig själv, min styrka. Den måste jag nog hitta själv..
En annan sak jag tänkt på är att jag nu inte är pigg, pigg på att bli bättre, har en inre längtan,
men den är inte stark nog.. Har äntligen hittat den, men måste få den att bli starkare...
Fått höra en låt som många tycker handlar om mig :

"She say it's cold outside and she hands me my raincoat
She's always worried about things like that
She says it's all gonna end and it might as well be my fault
And she only sleeps when it's raining
And she screams and her voice is straining

She says baby
It's 3 am
I must be lonely
When she says baby
Well I can't help but be scared of it all sometimes
Says the rain's gonna wash away
I believe it

She's got a little bit of something,
God it's better than nothing
And in her color portrait world she believes that she's got it all
She swears the moon don't hang quite as high as it used to
And she only sleeps when it's raining
And she screams and her voice is straining

She believes that life is made up of all that you're used to
And the clock on the wall has been stuck at three for days, and days
She thinks that happiness is a mat that sits on her doorway
But outside it's stopped raining"

Men jag tycker detta passar mycket bättre:

"I'm not crazy,
I'm just a little unwell
I know, right now you can't tell
But stay awhile and maybe then you'll see
A different side of me
I'm not crazy,
I'm just a little impaired
I know, right now you don't care
But soon enough you're gonna think of me
And how I used to be
Me
Talking to myself in public
Dodging glances on the train
I know
I know they've all been talking 'bout me I can hear them whisper
And it makes me think there must be something wrong
With me
Out of all the hours thinking
Somehow
I've lost my mind "

Så har skaffat mig ett nytt favorit band för tillfället.. Nämligen Matchbox 20.. Som båda låttexterna tillhör.. :)

Så va man hemma igen..

Jo, varit i Örebro o härjat..
Och fick pris, eller ja, hela spexet fick juryns special pris..
Tycker verkligen att vi förtjänade det.. Som vi ändå har kämpat med allt..

Men resan har fört med sig annat, den förde tillbaka mig..
En ledsen tjej som mår sämre än innan hon åkte, en förvirrad flicka som inte vet var hon står, som kanske har gjort nåt dumt ida..
Har inte mått alls bra ida.. Mått piss.. Mått som en ja, jag vet inte vad.. :(
Har inte orken kvar, har inte orken kvar att vilja.. Vilja klara ut allt..
Fått veta att jag är stark..
Har klarat de mest hemska saker, klarat mig ur situationer, som jag tror många inte klarar..

Har överlevt och lärt mig något..
Men vågar inte lita på min egna styrka, tror inte att den håller..
Tror inte jag klarar mer, vet inte hur stark jag kan bli.. Och hur stark jag klarar att bli..

Har många frågor inom mig, som jag tror behöver svar.. Men vet inte om frågorna bör ställas, och/eller om jag vill ha svaren..

Bara ledsen i allmänhet.. Allt går verkligen emot mig..

Har det allmänt jobbigt.. Vet inte hur länge till jag orkar...

Idag igen??

Skriver verkligen varje dag här nu.. Men känns ibland som en bra idé...
Har ångest.. Ångest över min plan, kom fram till igår att den kanske inte kommer att fungera.. :( Men tror det kommer lösa sig.. :)
Får börja att hoppas.. Sen är det bara att försöka glöma. Vill sätta in min andra plan med, men vet inte om det är så bra, men är redo.. Är redo för att släppa taget.. Men är min omgivning det?? De verkar inte förstå, förstå felen och se det som jag ser..
På tal om min vän, jag skrev om igår, ja.. Det var nog för tidigt.. Var nog för mycke för mig, tror inte jag var redo.. Redo att ge honom den rundtur i min lilla svarta värld som jag känner mig tvungen till att göra.. :(
Känns både som jag inte har gett honom tillräkligt och som att jag har gett honom för mycket. Känns som om det enda vi diskuterar är mig. Känner mig egoistisk, och hatar o vad det. Vill inte bara ta o ta, utan att ge något tillbaka.
Känns som om jag inte ger något tillbaka till att han ska må bättre. Vet inte alls hur han mår, eller om han orkar.. Får aldrig något svar på de.. Vet att jag kan vara en bra vän om jag verkligen vill, men är en sån person som måste få bekräftelse..
Sen är det ju allt det andra oxå, det andra som har hänt, men vet inte hur jag ska tackla det. Men det får lösa sig med tiden som alla säger, men vill inte ge det tid. Vill inte ge några sår tid att läka sig.. :( Vill att de ska läka sig direkt. Att jag inte ska behöva tänka på dem mer..