Överge eller inte?

Att överge är kanske att ta i men kanske att sluta vara så nära min
vän är nog mer rätt... Tror det var för tidigt som han kom in i mitt liv, kom för nära...
Vet inte riktigt om det var rätt eller fel, att släppa in honom just nu.. Nu när det är som det är.. Vet inte riktigt om han har tagit de fel, som att det är fel.. Men jag vet inte.. Kanske bara jag som är orolig.. Kanske bara jag som tror en massa saker som jag inte ska tro..

Känslor???

Har funderat på vad känslor är.. Har inte kommit fram till något vettigt..Tyvärr..
Har inga svar kvar på några frågor, frågor som allt för ofta blir ställda..
Är ställd mot en väg.. Har ingen flykt väg.. Ingenstans att ta vägen..
Mina demoner har samlats för att tvinga mig att svara på deras frågor, så att de ska
kunna lämna mig.. :( Men vill inte att de ska försvinna, vill att de ska stanna kvar, de ger mig trygghet.. Det är de som ger mig kontroll.. Och vågar inte riktigt släppa taget. Inte riktigt än i alla fall..
Har inte modet. Ångesten inom mig börjar ta över mina tankar, och jag vet inte längre hur jag ska kunna kontrollera dem.
Har tänkt på min plan mer, jag tänker nog genomföra den med några modefieringar men den kommer att genomföras.. Mer stor sannolikhet.
Tror att det är det enda sättet att kunna bli fri, om jag nu inte ska genomföra den andra planen, den som folk skjuter ifrån sig..
Hade hemska tankar ida, då jag och en kompis var ute och gick. Vi gick på ett ställe där jag och en annan kompis skulle göra det..
Fick tanken att verkligen bara försöka.. Men vet inte om han förstod, men det verkade så, och jag vet inte om han medvetet försökte hindra mig eller inte..
Men funderar på att gå en annan dag, bara gå dit och hoppa, känna känslan av att bara lämna allt bakom sig. Men vad händer sen då?? Kanske det är det som lockar mig, att få veta om det verkligen bara blir svart eller inte..Känner att mina mörka tankar börjar ta över mig helt, försöker hålla god min, inte vissa vad jag verkligen känner.. Vill inte att någon ska veta.. Vill inte berätta tror jag inte..

Allt skiter sig

Jo, så e de.. Eller det känns så i alla fall...
Lyckas inte verken med skolan eller med mitt liv..
Allt börjar gå utför!
Kanske dags att sätta min plan i verket snart..
Det finns de som inte gillar planen, tycker den är feg..
Men det struntar jag i för tillfället.. Jag tar bara tag i saken bara..
Försöker bara må bättre, och tror inte nån utan jag själv kan få det
att bli bättre, och måste lösa det på något sätt..
Och tyvärr är det den enda lösningen jag har, finns det någon med en
annan lösning så ge den till mig och förklara varför..
Varför min plan inte är bra. Finns bara en nackdel med min plan..
Tror inte att jag kan bryta all kontakt med alla.. Det finns 2 personer kvar här i
stan som jag inte vill bryta med för alltid.. 2 personer jag inte kan såra på det sättet..
En av dem brukar läsa här, så ja en av dem är du!
Tror personen i fråga förstår...
Det hoppas jag i alla fall. Hoppas han förstår varför det måste göras..
Och vill inte såra dej!!

Bara allmänt jobbig och gjort bort mig!

Ska nog lämna allt bakom mig, lämna känslorna,
människorna, och framför allt stan.. Skulle nog
gjort det i smyg, men det funkar ju inte nu..
Bara lämnat allt bakom mig. Fly till nånstans där
jag inte känner någon, skaffa mig ett skit jobb och
aldrig mer höra av mig till någon här i stan..
Vet inte vad de ska tro, och vad de vill, men i bland känns
det bara som en bra idé..
Orkar inte med alla omkring mej, vill börja på nytt...
Tror det är det enda som hjälper mig är att lämna det
förflutna bakom mej och börja om på nytt, från skratch..
Inte bry mej om nån här, bara försvinna, när som...

Jaha?

Jaha.. Vad ska man skriva ida då?
Det är inte mycket som har blivit bättre.. Men hade en jätte bra bild framför mig igår..
En bild av min fiiina mur.
Den är baby färgad, har kanske inte helt riktigt koll på alla baby färger, men den skulle vara
rosa med blå prickar och ett vanligt enkelt filter runt omkring, ett filter som gör att allt posetivt
håller sig borta.
För i min värld är det mycket negativitet.
Folk omkring mig kanske tror att jag har vissa posetiva tankar, men det är bara en illusion.
Ibland tror jag att jag har 2 personligheter, en glad, ja, eller i alla fall en som försöker att vara det, och sen den riktiga jag..
Den som inte orkar hålla humöret uppe, den som inte riktigt vill..
Jag har en vän, en vän som har lyckats att ta sig in i min lilla värld, som fått se hur den ser ut, men denna vän har övergivit mig. Lämnat mig ensam, med mina tankar..
Har en annan vän, denna vän höll på att komma in i min värld innan jag slägde ut vännen innan den kom för nära, tror att denna vän inte orkar bära tygnden av allt det negativa, vet inte hur engagerad vännen är, om den bara finns där för att vara snäll, så jag ska kunna luta mig mot någon, att jag inte ska bli lämnad ensam.
Eller om personen ifråga verkligen bryr sig. Det är det han säger, men jag vet inte om det bara är för oron, oron att jag ska göra nåt dumt. Eller om det bara är jag som inte vet och inte vågar lita på honom fullt ut.
Vill han verkligen hjälpa, vilja finnas där? Orka med mig? Eller är det bara jag som håller fast för att slippa bli ensam igen??
Vet inte varför jag skriver här nu, har nog inte något att skriva egentligen..
Är nog bara ensam med mina tankar, som jag skrev sist, ingen orkar lyssna, ingen orkar riktigt bry sig fullt ut. Och jag vågar inte lita på dem heller.. För att de skjutsar mig vidare, och vidare, och de orkar inte hjälpa mig helt.

Tisda..

Igår kuratorn, försökte ta tag i mitt lilla patetiska liv. Vet inte hur det gick, fick nog inte fram allt.. Är inte bra på att prata känslor med helt okända människor.
Fick i alla fall oder om att skriva och ut och vandra mera. Det är det nog inga problem med. Gillar att vandra, upptäcka ställen jag inte sett innan. Skriva ner mina tankar kommer jag nog itne heller få problem med, det har jag gjort innan.
Men det som jag kommer få problem med är att bli mer social, är ingen social människa, har aldrig varit det heller, och har svaga misstankar att jag inte kommer bli det heller. Vet inte om jag är stark nog att ändra mig.
Jag skulle även våga öppna mej mer, inte ha min betong mur omkring mej, men den skyddar ju mig??
Den är allt jag har!!
Snälla ta den inte i från mig.
Har inte heller många att prata mina problem med, de flesta blir bara rädda, och skuter det i från sig.
De vill nog inte kännas vid att någon längtar som jag, längtar efter något som skrämer de flesta!
De skickar mej vidare till någon de tror kommer förstå. Men vill ju bara ha deras bekräftelse att jag finns, att jag fungerar, att jag existerar, att jag är en bra vän, att jag bara är bra som jag är..
:(...
Varför kan inte de bara förstå det???

Ångest!

When the day is long
And the night
The night is yours alone
When you're sure you've had enough
Of this lifeWell hang on
Don't let yourself go'
Cause everybody cries
And everybody hurts sometimes
Sometimes everything is wrong
Now it's time to sing along
(When your day is night alone) /
Hold onHold on
(If you feel like letting go) /
Hold onIf you think you've had too much
Of this lifeWell hang on'Cause everybody hurts
Take comfort in your friends
Everybody hurts
Don't throw your hand
Oh, no
Don't throw your hand
If you feel like you're alone
No, no, no
You are not alone
If you're on your own
In this life
The days and nights are long
When you think you've had too much
Of this life
To hang on
Well, everybody hurts
Sometimes
Everybody cries
And everybody hurts
Sometimes
And everybody hurts
Sometimes
So, hold on
Hold on
Hold on /
(Not, not, not, not)
Hold on /
(Not)
Hold on
Hold on /
(Not)
Hold on /
(Not, not, not, not)
Hold on /
(Not)
Everybody hurts
Not, not, not, not, not
Not alone

Nog den enda låt som gör mig glad just nu